We are joining the baby boom

- Scroll down for a version in English!

Under allhelgonahelgen var jag tillsammans med min mamma och min man i kyrkan vid vilken min pappa ligger begraven. Vi hade just tänt ljus i minneslunden där han ligger och vid gravarna till andra släktingar när vi satt oss i kyrkbänken för att lyssna till prästens inledande ord. Helt plötsligt känner jag en konstig smärta i ländryggen, en smärta som höll i sig till och från under hela gudstjänsten. När vi satt i bilen fick jag en känsla av att något var annorlunda med min kropp. Väl hemma fick jag ett infall och tog ett graviditetstest jag hade i badrumsskåpet och som efter den minutlånga väntan visade ett tydligt +. 

Efter att ha köpt ytterligare tio tester som alla visade positivt var vi säkra på att det var ett litet liv som växte i mig men osäkra på hur det skulle gå då vår enda erfarenhet av graviditet tidigare varit allt annat än positiv. Hösten 2016 blev vi nämligen också gravida, helt oplanerat och i ganska dålig tidsplanering då vi nyss hade förlovat oss planerade bröllopet till året därpå. Oavsett timing blev vi givetvis överlyckliga och snabbt började jag planera för det kommande barnet. Jag berättade tidigt för vänner och bekanta, jag bestämde modell på vagn, köpte graviditetsplagg (utan att ha minsta lilla mage) och startade en prenumeration på tidningen ”Mama”. Den gången blev det dock inte som vi hoppades utan allt vi drömde om slutade med ett missfall i vecka 10. En sorg som tog på mig mer än jag kunnat ana och som gjort att jag inte känt mig redo att våga ens försöka få barn förrän nu. En sorg som också gjort att jag tagit allt otroligt försiktigt i denna graviditet. Jag minns fortfarande kniven i hjärtat den där dagen då första numret av tidningen damp ned i brevinkastet…
 
Vårt missfall är också anledningen till att jag valt att berätta om min graviditet så pass sent som jag ändå gör. Jag ville göra KUB-testet, betala för ett NIPT-test trots att vi fick lägsta möjliga risk på KUB, vara med om rutinultraljudet och se hur vår bebis mår och utvecklas innan jag vågade hoppas för mycket. Nu har jag dock bestämt mig för att våga tro på att allt skall gå bra och att vi skall få träffa vår lilla bebis, som visat sig vara en pojke, i början på juli. I söndags gick vi nämligen in i vecka 23 vilket betyder att lite mer än halva graviditeten har gått. Aldrig hade jag kunnat tro att tiden skulle gå så fort och att jag skulle få må så bra som jag har gjort. Även om jag varit och är tröttare än vanligt och kanske lite mer sugen på godis och chips än jag brukar så mår kroppen bra och jag har sluppit undan de värsta gravidkrämporna. 
 
Jag hoppas ni vill följa med oss på vår resa och att ni tycker att det finns lite plats för ännu en gravidmage i ert Instagramflöde. För egen del tycker jag bara att det är roligt att det råder en liten ”babyboom” då det är kul att följa andra gravida för inspiration och tips. Något jag är oerhört intresserad av just nu är givetvis barnrumsinredning då rummet vi gör i ordning under våren skall bli lillens rum och jag gläder mig så åt att börja inreda och fixa iordning inför hans ankomst. – Har du tips på barnrumsinspiration i form av Instagram, Pinterest eller blogg? Kommentera gärna nedan. 
  
(PS: För mig var det viktigt att göra fosterdiagnostisk för att se att vårt foster hade förutsättningar att klara sig bra och att det inte bar på grova missbildningar eller liknande. Jag vet att vissa väljer bort att göra dessa tester men för mig har de varit viktiga. Det betyder inte att de behöver vara det för dig. Det enda rätta är det som är rätt för dig, gör det som känns rätt i magen.)

---

On All Saints’ Day I was with my mother and husband at the church where my father is buried. We had just lit a candle for him at the memorial grove and visited the graves of other deceased family members and sat down in the church to listen to the words of the priest. All of a sudden, I felt a strange pain in my lower back, a pain which continued on and off during the service. As we sat in the car on our way home, I had a feeling that something was different with my body. At home I had an idea and took a pregnancy test I had lying around which after the minute long wait showed a clear +.

 
After having bought another ten tests which all showed positive, we felt sure that a new life was growing inside me, but we were unsure of the outcome since our only earlier experience of a pregnancy was not a positive one. During fall 2016 we also got pregnant, quite unplanned and the timing was rather bad since we had just gotten engaged and was planning on getting married the following year. Despite the bad timing we were of course super happy, and I quickly started planning for the arrival of the new baby. I told our friends and acquintances at an early stage, I chose stroller, bought maternity clothes (without having an inkling of a belly) and signed up for a prescription of the magazine “Mama”. That time things did not turn out the way we had hoped and our dreams ended with a miscarriage in week 10. A heartbreak which got to me more than I would have thought and which is the reason why I have not felt ready to even try again until now. A sadness which has made me incredibly careful during this pregnancy. I still remember the distress I felt the day when the first issue of that magazine arrived… 
 
Our miscarriage is also the reason I have chosen to share my pregnancy this late. I wanted to do the CUB screening, pay for a NIPT although we got the lowest possible risk at the CUB screening, have the routine ultrasound to see how our baby is doing and developing before I dared getting my hopes up. However, I have now decided to believe that everything will run smoothly and that we will get to meet our baby, which has turned out to be a boy, in early July. The past Sunday we entered week 23 which means that we have passed half term. I would never have thought that time would pass so quickly and that I would feel as good as I have done. Even though I have been and am more tired than usual and perhaps craving candy and potato chips more than usual my body is doing great and I have escaped the worst pregnancy ailments.
 
I hope you want to join us on our journey and that you feel that there is room for yet another pregnancy belly in your Instagram flow. Personally, I think it is fun that there is somewhat of a baby boom right now since it is nice to follow other people’s pregnancies for inspiration and tips. Something that sparks my interest a lot right now is of course nursery decor since the room we are redecorating this spring will be the little one’s room and I am so overjoyed to get started on decorating and fixing the room for his arrival. – Do you have any tips on nursery inspiration such as Instagram, Pinterest or blog? Please feel free to comment below.
 
(PS: For me it was important to do the prenatal diagnosis in order to see that our fetus had what it takes in order to cope and that it did not have any deformations or the like. I know that some people do not go through these tests but for me they have been significant. That does not mean that they are important to you. The right thing to do is what is right for you, go with your gut feeling).

---

Photos by Malin Göransson